Ny vecka nya tag. Tillbaka på jobbet på 50%. Härligt att träffa alla fina arbetskamrater igen och värmer i själen av alla varma kramar från barnen. Körde även igång med Yoga igår kväll. Har alltid tyckt att det är så skönt med yoga och fick det även ordinerat att gå på det om möjlighet fanns från min fysioterapeut på USÖ. Så redig kvinna reder sig själv. Kontaktade Josefin Wikström som är lärare på Askersund Yoga & Bollywood dans om hon hade möjlighet att ha en kurs i Åsbro. Och det kunde hon. Josefin är en helt fantastisk lärare med en smittande glädje och har en stark kroppskännedom. Verkligen ett aha upplevelse pass. Läs mer om henne och hennes pass på Askersund Yoga . Dock fick vi yoga med ytterkläderna på för det var iiiiiiisss kallt, då menar jag is kallt, i gympasalen. Många skratt blev det i alla fall och frusna tår. Tankarna går runt runt gällande min EDS. Det känns ju givetvis inte roligt att få en diagnos som man kommer få leva med resten av livet. Men sam...
Heyyy. .yaa..då var man på hemmaplan nu. . Som läget känns nu då...ja kluvet är det. Känns ju alltså fantastiskt att det för en gångs skull finns läkare och team som lyssnar på än och går in för att försöka hitta en "lösning". Att lyssna och faktiskt Höra!..och sedan gå till handling. Det är en helt otrolig känsla..även om det har resulterat i en obotlig diagnos..så är det primära inte det utan en slags utblottade, själslig, kroppslig, ärlig bekräftelse. Ingen Annica roll att vara starkast, gladast och "fixigast" (ja eget påhittat ord för "vigerdigbekräftelsegenomattsäga,jamenduärsåduktigpådetdärAnnica,såjagblockarminegenbegränsningochsertillattdetfixas") Diagnosen jag "fått" heter Ehlers Danlos Syndrom-EDS en bindvävssjukdom man föds med och samt har jag utvecklat funktionella neurologiska somateseringssyptom. Är man intresserad av att veta mer om EDS klicka in på Ehlers Danlos syndrome Visst känns surt att veta att man alltid kommer leva ...