Den utan skuld, men så kasta den första stenen då!

Idag har jag varit en "krossad" människa. Dessa dagar vill man bara genom"lida" så fort som det bara går. Redan när man slår upp ögonen och sakta men säkert börjar känna "igenom" kroppen, så vet jag direkt...näe denna dag kommer inte kroppen funka "normalt", med andra ord på det sättet som jag vill. Gillar egentligen inte att skriva ordet normalt för vad är normalt egentligen? Jag kan ju bara leva utifrån den människa jag är och vad som är normal vardag för mig, men när andra människor börjar ha åsikter om vad som är normalt/ inte normalt det är då frustrationen uppstår. Om jag dag ut och in skulle tala om alla krämpor, all värk, trötthet etc som jag känner mer eller mindre varje dag så skulle detta börja ifrågasättas. Ex Detta kan inte vara "normalt", i andras/samhällets värld. Då blir utgången antingen att jag  ljuger eller att jag måste vara riktigt sjuk och passar inte in eller klarar av saker som jag idag faktiskt gör. Men jag kan faktiskt inte strunta i det som får mig att glömma för en sekund, får mig känna glädje och livslust.

Lev ditt egna liv till fullo innan du lever någon annans!"
Mer om min "sjukdom" (gillar inte det ordet heller) på Fibromyalgi

Nä nu till något roligare, vart ju fasligt deep talking, vi går vidare till... SHOPPING. Äntligen har jag hittat de byxor som jag söker. Riiiiktigt super tighta "läderimiterade" tights, så snygga. Check it out, från Gona Tricot, 199;-:

Älskar dem!!

Nya tandborstar stod på inköpslistan idag. Anthon vart så fräls så istället så att han strunta i nallen och somna med den istället. Gulle:

Snuttegull!!

Nu är det goder natt som gäller så man blir mer "männsika" av en i morron. Avslutar med några underbara ord: 

"Vilken ynkrygg som helst kan utkämpa en strid när han är säker på att vinna; men visa mig den som har mod att kämpa när han är säker på att förlora."